2426. Hela mänskligheten befinner sig alltså i krig och kamp om jordens materiella tillgångar eller livsförnödenheter, som naturen eller Gudomen har skänkt människorna. Kosmiskt sett är dessa livsförnödenheter absolut inte avsedda att vara någon människas eller människogrupps privategendom. Inte desto mindre är alla dessa tillgångar i dag beslagtagna som privategendom dels av nationer eller stater, dels av människogrupper, familjer och aktiebolag, kort sagt den människogrupp som vi känner under beteckningen "kapitalmakten". Hur kan oljekällorna, mineralerna och alla de andra naturprodukterna vara privategendom? Är inte dessa att betrakta som livsprodukter, som skänkts åt människorna liksom solljuset, luften och vattnet? Om människorna hade kunnat erövra solljuset, luften och vattnet, hade dessa tillgångar för länge sedan gjorts till privategendom av energiska och giriga enskilda människogrupper. Men nu har man lyckligtvis inte kunnat göra dessa tillgångar till privategendom. Därigenom har jorden räddats från en viss avfolkning som skulle ha blivit följden, eftersom det skulle ha funnits människor som inte hade råd att betala vad dessa livsförnödenheter då skulle ha kostat. När det gäller de produkter som finns i jordens sköte, har det alltså varit möjligt att göra dessa till enskilda människors eller människogruppers privategendom, så att andra människor måste betala för att få del av dem. Att människorna ska betala för att få del av dessa tillgångar, är självklart. Men vad de rätteligen skulle betala för, är absolut inte själva produkterna utan i stället den mänskliga förmåga och arbetskraft som hämtar upp produkterna ur jordens sköte och gör dem brukbara för människorna. Vad som betalas därutöver är i själva verket ett slags plundring, även om den förvisso inte uppfattas så i den nuvarande allmänna livsmoralen. På så vis har denna livsmoral många brister, eftersom det finns situationer då människor betalar för produkter som de i verkligheten, kosmiskt sett, är delägare i. Det är självklart att dessa mycket ofärdiga förhållanden, förutom alla de övriga fält där människorna också är mycket lite färdigutvecklade såväl i sin mentalitet som i sitt uppträdande, inte kan skapa den färdiga, fullkomliga, verkligt mänskliga tillvaroformen för jordens människor. Den nuvarande tillvaroformen befinner sig alltför långt bort för att kunna komma på våglängd med universums grundton, som är den absoluta kärleken. Därför ser vi också jordens människor leva i ett permanent krigstillstånd, där det här och där, då och då, kan råda ett tillfälligt vapenstillestånd. En verklig och absolut fred existerar ännu inte på jordens kontinenter som en allmän kollektiv företeelse. Den kan på sin höjd finnas hos enskilda människor som nått fram till fredens sätt att vara i sin dagliga livsinställning till alla andra levande väsen. Det allmänna jordmänskliga uppträdandet kommer alltså, på grund av det mycket ofärdiga mänskliga tillståndet, att ännu en bit in i framtiden hålla människorna bundna i en världskultur som i sig själv på stora områden absolut inte utgör någon verklig kultur, utan i stället ett ofredens område eller ett genom krigsmakt upprätthållet vapenstillestånd. Det är självklart att människorna under dessa omständigheter måste leva i en ständig krigsfruktan som får dem att skapa ännu fler och mer skräckinjagande och dödsbringande krigsvapen, särskilt så länge de i sin kosmiska okunnighet ännu inte fattar fredens väg.