2436. Men hur skulle väl jordklotets förnimmelsemässigt så olika begåvade människor kunna förstå varandra? Hur skulle en verklig och kärleksfull harmoni kunna existera här? Är det inte bara naturligt här, att det i väsendets framträdande är makten som blir den primära regulatorn i dess förhållande till andra väsen? Här är det ännu inte tal om vad som är rätt eller rättfärdighet. De starkare väsendena segrar över de mindre starka. Makten dominerar här i stället för rätten. Detta gäller naturligtvis för alla människor som ännu inte nått upp till ett verkligt påtagligt humant eller kärleksfullt stadium i utvecklingen. Hos den mindre utvecklade delen av mänskligheten regleras således väsendenas inbördes förhållanden eller samliv på jordklotet genom makt, liksom hos djuren. Detta gäller i absolut alla stater eller nationer över hela världen. De starkare bestämmer i högre eller lägre grad över de mindre starka. Därför har vi också sett hur mindre utvecklade folkslag har förtryckts av högre utvecklade stater, ja, till och med av de så kallade kulturstaterna. "Freden" i världen består alltså ännu bara i en vapenbalans mellan staterna. Där denna balans brister, blir det genast krig. Och det blir återigen segerherrarna som blir de bestämmande, oavsett om de har rätt eller ej. Inför en uteslutande inhuman men överlägsen makt måste varje mindre fysisk makt kapitulera, antingen det är rättvist eller ej.