2439. Denna hämnd- och strafftillvaro är således i själva verket sanningen om jordmänniskornas samliv i dag. De upprätthåller detta samliv i kraft av straff och hämnd, och det kan över huvud taget inte presteras någon större överträdelse av de betingelser, vars uppfyllande är vägen till upplevelsen av det absolut verkliga livet, det liv där det inte finns sorg, lidande eller dödsfruktan, det liv som däremot utgör ett gudomligt strålflöde av ljus, det vill säga den absoluta kärleken som aldrig söker sitt, utan befordrar välbefinnandet, lyckan och glädjen över livet hos allt levande. Att jordens mänsklighet är himmelsvitt avlägsen från en sådan tillvaro och att den därför måste leva i ett permanent ragnarök eller helvete, är alltså inte så märkligt. Men att av denna orsak straffa eller hämnas på människorna eller deras ledare och vägvisare, vore ett absolut och totalt felgrepp eller en lika graverande överträdelse av livslagen. Kosmiskt sett är ingen enda individ på jorden prisgiven till att kunna straffas eller avrättas på grund av sitt sätt att vara, han må aldrig så mycket tillhöra den människoklass som kallas "förbrytare", "rövare" och "mördare". Det är också självklart att mänsklighetens ledare, politiker, präster och lärare inte heller i någon situation kan vara offer för straff, även om de eventuellt har störtat människorna i olycka eller inspirerat dem till att uppfatta krig och straffdomar som orubbliga livsideal.