2441. Allt som ett levande väsen gör mot sin nästa, det vill säga mot varje annat levande väsen, kommer orubbligt tillbaka till sitt upphov. Det är denna återkomst av verkningarna av väsendets handlingar som utgör dess öde. Därför är det möjligt för det levande väsendet att självt bestämma sitt öde. Om väsendet manifesterar kärlek till sina medväsen, betyder detta att det sår kärlek. Om det manifesterar bitterhet, vrede och hämnd, sår det alltså detta beteende i sin omgivning, och därigenom kommer det att få skörda verkningarna härav. Denna skörd blir således väsendets kommande öde, såvida väsendet inte dessförinnan har förändrat sig och lärt sig att utlösa ett mer humant beteende och inte längre kan så en sådan bitter säd. I samma mån som väsendet inte längre kan nännas att manifestera en viss ond handling mot sin nästa eller omgivningen, befrias det från eventuella tillbakavändande verkningar av mörka handlingar.