2444. Eftersom ödeslagen således betingar att väsendets öde uteslutande är lika med verkningarna av väsendets egna handlingar, enligt principen "vissa handlingar utlöser vissa verkningar", blir det möjligt för väsendet, så snart det upplever och inser detta, att medvetet medverka till skapandet av sitt eget öde. Enligt samma gudomliga princip kan inget väsen drabbas av ett öde som det inte självt har åsamkat andra eller självt är skuld till. Större kan en rättvisa inte vara. Denna princip kan betecknas som själva rättvisans eller rättfärdighetens kulmination.