2452. Att en människa mer eller mindre lever i ett olyckligt tillstånd eller öde, beror som tidigare nämnts på den totala okunnigheten om ödesdaningens verkliga struktur och hennes eget psykes elektriska eller andliga struktur. Det är denna andliga eller elektriska struktur som automatiskt gör att varje väsen just får uppleva verkningarna av sitt uppträdande i form av öde eller återgäldning. Samma elektriska struktur sörjer således för att man är skyddad emot ett sådant ont som man inte själv på något vis kan nännas utsätta andra för. Det onda man åsamkar andra är man i längden absolut inte skyddad emot. Förr eller senare kommer man att drabbas av återgäldningen. Och vi ser hur alla oinvigda jordmänniskors öde i utomordentligt hög grad består i upplevelsen av återvändande verkningar av ett ont uppträdande, begånget i förfluten tid, antingen i nuvarande liv eller i tidigare inkarnationer eller liv. Varje väsens livsstruktur eller öde står alltså under en enastående, allomfattande kontroll. Det är inte så märkligt att världsåterlösaren Kristus kunde säga, att till och med våra hårstrån är räknade. Det ligger inte alls någon överdrift i detta. Och här kan vi tillägga att varje litet sandkorn på havsstranden står under samma gudomliga kontroll och aldrig någonsin kan skiljas från denna. Om blott ett enda litet dammkorn kunde placera sig slumpmässigt, skulle hela världsalltet vara i olag, ja, det skulle inte ens finnas något som hette "levande väsen", inte något som hette "medvetande". Vårt jag skulle finnas till, men det skulle aldrig någonsin ha fått uppleva sig självt. Vi skulle vara ett evigt omanifesterat "något som är". Det skulle inte finnas något universum eller någon som helst kunskap om någonting. Det vi i dag känner till som världsalltet, solar och stjärnsystem, fyllda av liv, manifestationer och skapelser, skulle bara existera som ett evigt "intet".