2461. Ingen enda människa kan undgå att uppnå detta sätt att vara som slutfacit på sin långa utvecklingsepok genom djurriket i spiralkretsloppet. Men väsen som ännu inte nått denna höjd i sin utveckling kan omöjligt manifestera ett kristusbeteende. Där hjälper varken diktatur, straff eller hot om dödsstraff eller avrättning. Om det kunde göra det, skulle världens människor för länge sedan ha blivit till änglar eller absolut fullkomliga människor. Att människor är onda och hämnas på varandra eller utlöser andra former av kärlekslöshet mot nästan, kommer aldrig i någon som helst normal situation att besvaras med kärlek eller sympati, såvida denna nästa inte är mycket humant utvecklad och helt går i Världsåterlösarens fotspår. Primitiva eller mindre utvecklade människor kan endast reagera och svara med samma ondska och hat som de själva utsätts för från sin nästas eller sina medväsens sida. Absolut endast detta att följa i Världsåterlösarens fotspår, att liksom han älska och förlåta sina fiender, helt oberoende av vad dessa gjort mot en, kan avlägsna mörkret från väsendets kommande eller framtida öde. När väsendet uppnått detta gudomliga sätt att vara som är ett med Gudomens eget väsen, går solen upp över dess öde. Och i dess hjärna och ögon tindrar och lyser den eviga Gudomens strålflöde. Dess hand kan enbart välsigna och smeka. Dess fotspår visar vägen mot det eviga ljuset. Väsendet har blivit uppståndelsen, vägen, sanningen och livet. Det är identiskt med odödligheten, oändligheten och evigheten.