2464. Vi har sett att hela denna gigantiska manifestation är baserad på logik. Logik åter utgör en manifestationsstruktur som bringar absolut all skapelse eller manifestation att i sista hand vara till glädje och välsignelse för levande väsen, vilket är detsamma som kärlek. Detta betyder inte att det i alla situationer ser så ut. För att ett slutfacit i livsupplevelsen ska kunna förnimmas som kärlek, måste det också finnas möjlighet att i denna stora gigantskapelse, som utgör världsalltet och dess funktioner, uppleva dess motsats: kärlekslösheten. Medan kärleken är baserad på logik, alltså en struktur i de levande väsendenas sätt att vara som gör detta till glädje och välsignelse för allt levande, så är kärlekslösheten baserad på en struktur i sättet att vara som gör detta ologiskt, vilket betyder att det inte blir till glädje och välsignelse för levande väsen, utan tvärtom blir till förbannelse, blir till olycka och lidande. Det utgör således motsatsen till kärleken och innefattar allt som i sin direkta verkan hör samman med begreppet "det onda". Vi vet att det förnims som medväsendenas hat och förföljelse. Det frambringar sjukdom, sorger och bekymmer. Det förnims som identiskt med absolut allt sådant som yttrar sig som livsleda och självmordstendenser. Då närvaron av detta mörka beteende i universum är en absolut förutsättning för att de levande väsendena över huvud taget ska kunna ha en livsupplevelse, är det således i sin högsta kosmiska analys absolut inte "ont", utan utgör ett utomordentligt stort och absolut nödvändigt gott. Dessa två manifestationsformer – "det onda" och "det goda" – är eviga realiteter. De hör till de eviga principerna. De har aldrig börjat och kan aldrig upphöra. De betyder därmed odödlighet för alla levande väsen i världsalltet.