2465. Odödlighet är detsamma som evig livsupplevelse. Till de levande väsendenas jags eviga existens är således knuten en evig livsupplevelseförmåga. Att denna förmåga över huvud taget kan vara en livsupplevelseförmåga, betingas alltså av att det i den finns två skapelse- och upplevelsemöjligheter, nämligen skapelsen och upplevelsen av "det onda" och skapelsen och upplevelsen av "det goda". Att två sådana upplevelseformer kan finnas till, beror på det förhållandet att alla rörelser och de därpå baserade skapelserna eller manifestationerna i hela universum är lagbundna på ett sådant sätt, att de, som nämnts, i sina slutfacit blir till glädje och välsignelse för levande väsen. Men samtidigt har väsendena i sitt uppträdande fått möjlighet att gå emot denna lagbundenhet i världsalltet. Deras handlande råkar då i disharmoni med den logik som skapar slutresultatens välsignelse och glädje. Livsupplevelsen blir då i motsvarande grad fylld av besvikelser, sorger, bitterhet, hat och vrede eller allt det som skapar de så kallade "olyckliga ödena", alltså "det onda". Om människorna inte hade denna möjlighet att gå emot världsordningens lagsystem, skulle inget väsen kunna känna sig som en självständig och fri människa. Om det endast kunde manifestera "det goda", endast kunde uppfylla livslagarna, skulle det inte finnas någon som helst möjlighet för väsendet att ha någon form av vilja. Allt skulle det utföra blint automatiskt, helt bortsett från att det över huvud taget inte skulle ha någon möjlighet till livsupplevelse, manifestation eller skapande. Om livslagen inte kunde överträdas, skulle den ju inte existera. En lag som inte kan överträdas är inte någon lag. Livsformen skulle då vara en realitet som omöjligt kunde ändras. För en livsform som omöjligt kan ändras, behövs inte något skyddande lagsystem eller några påbud mot denna ändring. En ändring som inte existerar, behövs det inget skydd för. Men nu finns det alltså ett sådant omfattande lagsystem, på vilket hela livsupplevelsen är baserad och möjliggjord.