2467. Vad gäller mörkret i livsupplevelsen, utgör ju detta hemvisten för allt som innefattas i begreppet "obehag", smärta eller lidande. Därför har detta mörker blivit kallat "det onda". Men här är det lätt att se, att det endast är i det levande väsendets lilla lokala dagsmedvetandeupplevelse – i vilken väsendet saknar allt vetande om att dess nuvarande jordeliv endast är ett led i en kedja av tidigare och kommande jordeliv – som livsupplevelsen kan få sken av att vara verkligt "ond", det vill säga vara en manifestation av kärlekslöshet från livets, Försynens eller medväsendenas sida. Då denna är en absolut oundviklig förutsättning för att väsendets eviga livsupplevelseförmåga över huvud taget ska kunna vidmakthållas, är den dock i allra högsta grad ett uttryck för något livsbefordrande gott. Det är således endast det oinvigda väsendet, vilket som bekant är totalt omedvetet om sin kosmiska eller eviga struktur, som därför inte kan förnimma eller uppleva avsikten med och det nödvändiga i sitt mörka öde eller upplevelsetillstånd. Det kosmiskt medvetna väsendet som förnimmer och upplever hela livets kosmiska eller eviga struktur, ser denna struktur som en hundraprocentig kärleksmanifestation. Denna manifestation uppvisar absolut ingenting som är "ont", men den framträder i de två kontraster som är absolut nödvändiga för all livsupplevelse. Det är dessa två kontraster som manifesteras som det så kallade "onda" och det så kallade "goda", men som i verkligheten, kosmiskt sett, absolut endast kan betecknas som "det obehagliga goda" respektive "det behagliga goda". Och då båda dessa manifestationsprinciper är absolut lika nödvändiga för livsupplevelse och manifestation, ser vi här åter en bekräftelse på att "allt är mycket gott".