2468. Men det är inte tillräckligt för livsupplevelsens fullkomlighet att dessa två manifestationsprinciper existerar och ger väsendet fri vilja att göra vad det vill. De uppvisar ännu en princip, nämligen denna att de skapar "orsak" och "verkan". Det levande väsendets jag har frihet att göra vad det vill, men i gengäld måste det uppleva verkningarna av sin viljeutlösning. Utlöser det mörkerprincipen i sitt sätt att vara eller i sin manifestation, så kommer det att erfara verkningarna härav i sin livsupplevelse. Dessa verkningar blir dess öde. Detta blir då i motsvarande grad mörkt, det vill säga olyckligt och fullt av lidande. Om väsendet utlöser ljusets princip i sitt sätt att vara, kommer verkningarna därav att skapa ett motsvarande ljus i dess livsupplevelse. Det får då ett ljust och lyckligt öde. På grund av dessa två livsprinciper i världsordningens struktur är alltså de levande väsendena i absolut mening sina egna ödens herrar. Därmed är de absolut själva orsak till såväl sina mörka som sina ljusa öden eller livsupplevelser. Inget som helst annat levande väsen kan vara skuld till deras öden. Andra väsen kan bara vara Guds redskap eller medier för utlösningen av väsendets återvändande verkningar. Men de kan aldrig i något enda fall utgöra den verkliga orsaken. De kan endast bli orsak till sina egna öden, såsom vi här har visat.