Livets Bog, del 7
Det är inte så märkligt att det hittills inte har kunnat skapas fred på jorden 
2470. Men det är inte livets mening att jordens människor enbart ska knytas samman genom en medlidandeförmåga. Kärleken ska även kunna manifesteras väsendena emellan utan att vara medlidande. Det är ett sådant på absolut hundraprocentig kärlek baserat samliv människorna emellan, som utgör livsupplevelsens fundamentala grundval. Ja, det är detta slag av samliv som är själva livets eller världsalltets grundton. Det är själva Gudomens eget medvetande. Detta kärleksmedvetande är i den jordmänskliga mentaliteten ännu bara i sin allra första späda början. Ja, den är ännu så svag, att man endast kan likna den vid sjöluften i närheten av havet. Krig och krigsfruktan, hat och förföljelse, Moselagens manifestation – öga för öga, tand för tand – rasar ännu i världen som auktoriserat lag- och rättsväsen, trots att mänskligheten för länge sedan har nåtts av budskapet: Älska din nästa som dig själv och förlåt honom inte bara sju gånger utan ända till sjuttiosju gånger dagligen. Uppfyllelsen av detta fredens orubbliga budskap, som är det absolut enda villkoret för den sanna och verkliga freden på jorden, är för jordens regerande eller härskande personer alltjämt en utopi eller ett tillstånd som enligt deras mening aldrig någonsin kan uppnås. Med en sådan inställning hos de väsen som ska regera eller leda människorna och skapa deras kultur, är det inte så konstigt att kristendomen ännu i stor utsträckning bara är en religion, i vars namn väldiga överträdelser av universums eller världsalltets livslagar och grundprinciper har begåtts och ännu en tid framöver kommer att begås.