2478. Här ser vi alltså två sidor av livet eller livsupplevelsen. Den ena sidan förnims som frånstötning, medan den andra förnims som tilldragning. Frånstötningen ligger i sin absoluta analys till grund för allt som i livsupplevelsen innefattas i begreppet obehag, medan tilldragningen, likaså i sin absoluta analys, ligger till grund för allt som innefattas i begreppet behag. Dessa två former av förnimmelse utgör de två kontraster, utan vilka ingen som helst livsupplevelse kan äga rum. Hur skulle man kunna förnimma, om det inte alls existerade någon kontrast till sinnesobjektet? All förnimmelse utgör således upplevelse av kontraster. Varje sinnesobjekt upplevs alltså endast på grund av att det utgör en kontrast till sin omgivning. Det skiljer sig alltså från omgivningen genom att vara mörkare eller ljusare, genom att ha andra färger, andra former, en annan volym, en annan smak osv. – Varje skapad företeelse utgör i sig en kontrast till omgivningen, i annat fall skulle den omöjligt kunna förnimmas eller upplevas. Ingen livsupplevelse är således möjlig utan kontrastprincipen. De högsta yttringarna av denna motsatsprincip visar sig som kulminerande kärlek och kulminerande hat. Fysiskt sett framträder de bland annat som kulminerande solsken och kulminerande nattmörker.