2480. Denna högsta eld har sitt säte i varje levande väsens övermedvetande i två härför särskilt avsedda kosmiska organ, vilka vi känner till som "den maskulina polen" och "den feminina polen". Dessa två poler befinner sig i ett ständigt växlande tillstånd, på så vis att väsendena växelvis framträder som enpoliga och som dubbelpoliga, vilket i motsvarande grad präglar och formar väsendenas livsupplevelseförmåga. Om väsendets maskulina pol kulminerar, är dess feminina pol i latent tillstånd. Och väsendet är då, förutom att det är ett hundraprocentigt hankönsväsen, ett renodlat "djur". Om väsendets feminina pol kulminerar, är dess maskulina pol latent, och väsendet är då ett totalt honkönsväsen, samtidigt som det också är ett renodlat "djur". Om väsendets två poler är jämbördiga och framträder lika mycket, är väsendet inte längre ett hanköns- eller honkönsväsen, utan utgör i stället ett "helkönsväsen", vilket återigen i sitt högsta framträdande är detsamma som "den absolut fullkomliga människan, skapad till Guds avbild". Här förstår man alltså denna väsendets likhet med Gudomen, eftersom Gudomen ju varken är "hankönsväsen" eller "honkönsväsen", varken är "man" eller "kvinna". Kulminationen av de levande väsendenas livsupplevelse i ljusepoken eller de högsta rikena betingas alltså av deras helkönstillstånd, liksom kulminationen av deras livsupplevelse i mörkerepoken eller djurriket betingas av deras halvkönstillstånd.