2486. Det moraliska fundamentet i den civiliserade världen, inom såväl kristendomen som de andra humana religionerna, har uteslutande stimulerat människorna till det enpoliga beteendet, det vill säga ett beteende där allt endast rör sig kring äktenskap, familj och avkomma. Man har här absolut inte förstått att det verkligen skulle kunna existera en helt annan form av moraliskt beteende, ett beteende som inte var baserat på familj, äktenskap och förälskelse, det vill säga däggdjurens fortplantningsprincip. Och det är klart att det hos så starkt enpoliga väsen endast kan födas tankearter, önskningar och begär som enbart befordrar sympatin till det motsatta könet och som till det egna könet befordrar rivalitet, avundsjuka och svartsjuka. Då detta enpoliga könstillstånd samt parningsaktens struktur och utlösningsform syftar till väsendenas fortplantning eller skapar möjlighet för tillkomst av nya fysiska kroppar, i vilka diskarnerade väsen kan inkarnera, är det givet att detta jordmänniskornas enpoliga tillstånd blev deras livs viktigaste fundament, precis som förhållandet är hos djuren. Detta poltillstånd skapade familjeförhållanden, som i sin kärnprincip befordrade skyddet av avkomman genom de han- och honkönsväsen som var denna avkommas föräldrar. Och liksom denna princip, detta livsupplevelsetillstånd, är det fundamentala i djurriket, så förblev det även det fundamentala genom mänsklighetens primitiva begynnelsestadier. Här avslöjade alltså detta tillstånd att människorna i sin fortplantnings- eller parningsprocess och sitt sinnelag ännu måste anses höra till djurriket. Vi ser dem ju också jaga och dräpa andra levande väsen för att använda deras organismer till föda. Ja, emellanåt har de inte ens dragit sig för att dräpa och använda andra människors organismer till föda.