2490. Då överträdelse av livslagen ger väsendet kännedom om lidande och smärta i samband med den humana förmågan, som också utvecklas genom mörkret eller smärta och lidande, uppstår efter hand i väsendets psyke en vilja att iaktta livslagarna eller att älska sin nästa som sig själv. Under denna utvecklingsprocess kommer väsendet att stå mellan dessa två manifestationsformer: mörkret och ljuset, det vill säga detsamma som det vi kallar "det onda" respektive "det goda". Därigenom får det efter hand fri vilja att kunna välja den av de två formerna av manifestation eller uppträdande som det självt önskar. Men i den mån som väsendet ännu är outvecklat och därmed ovetande, kan det inte medvetet välja det riktiga uppträdandet, utan kommer då att överträda livslagarna och utsättas för det åtföljande lidandet och olyckliga ödet. Det är detta upplevelsetillstånd som utgör det fundamentala i Guds skapelse av människan. Utan en sådan skapelseakt skulle jagets framträdande som Guds avbild vara en total omöjlighet. I och med att djurens beteende är bundet och reglerat genom deras instinkt, har de inte något val. De befinner sig inte mellan två beteenden, ett ont och ett gott. Instinkten bestämmer deras vilja. Men instinkten dirigerar inte djuret till att göra något annat än vad som är livsbetingande för dess existens. Men då denna existens inte är fullkomlig, eftersom den måste upprätthållas genom andra väsens död, fritar den inte djuret från verkningarna av dess dråp av andra djur. Därför lever djuren i ett öde utan skydd. De blir själva jagade och förföljda, till och med av jordmänniskorna. Men de har inte förmåga att förnimma detta öde som olyckligt på det sätt som människorna i en liknande situation kan känna sitt öde olyckligt.