2492. Men polkonstellationen står, som nämnts, inte stilla. Den förändras ständigt och leder väsendet bort från domedagen, in i livsupplevelsens kulmination av ljus eller kontrasten till allt verkligt mörker eller det onda. Vi vet också att den likaså åstadkommer att väsendena växelvis framträder som hankönsväsen och honkönsväsen. Absolut ingenting i livsupplevelsen står stilla. Allt är i rörelse, allt skapar balans eller jämvikt i sitt slutfacit. Då denna balans i realiteten mentalt sett är detsamma som den absoluta rättfärdigheten, garanteras således väsendena genom den sexuella polprincipen eller den högsta elden en evig rättfärdighet, som i verkligheten är detsamma som kärlek.