2493. Alla existerande livsstadier eller utvecklingssteg som de levande väsendena genomgår har alltså sin absoluta rot i väsendenas polkonstellation. Vare sig väsendet är en kristus eller det är en rövare eller mördare, beror dessa livstillstånd på en särskild polkonstellation i väsendets psyke eller livsstruktur. Hos kristusväsendet eller den fullkomliga människan är polkonstellationen i balans, vilket innebär att den maskulina och den feminina polen i detta väsen befinner sig i jämvikt och därigenom befordrar en gudomlig harmoni i väsendets uppfattning av det onda och det goda. Denna harmoni i uppfattningen av det onda och det goda är så överväldigande, att väsendet absolut inte längre förnimmer någonting som verkligt ont. Det förnimmer i stället att allt är mycket gott. Att det enbart har denna förnimmelse, beror alltså på att någon verklig disharmoni inte kan existera i dess dubbelpoliga upplevelse av livet. Det vi kallar det onda är ingenting annat än disharmonin i polkonstellationen och den åtföljande permanenta kortslutningen i väsendets tanke- eller själsliv.