2499. Eftersom båda de ovannämnda principerna – den djuriska principen och den mänskliga principen – finns i den icke färdiga eller oinvigda jordiska människan, utgör detta väsen alltså inte något renodlat djur, i och med att det har det begynnande mänskliga i sig, liksom det inte heller kan vara en renodlad människa, i och med att det har det djuriska i sig. Men eftersom utvecklingen visar som ett faktum att det djuriska i detta väsen är degenererande, medan det mänskliga i samma väsen är under utveckling eller tillväxt, blir det likaså i samma grad ett faktum att jordmänniskan är på väg att bli en fullkomlig människa, allteftersom det djuriska degenererar och det mänskliga utvecklas eller växer. Och Bibelns spådom eller löfte, att Gud skapar människan till sin avbild, till att vara lik honom, blir alltså här till verklighet, liksom vi här också har lösningen på den så kallade "sfinxens gåta". Sfinxen representerar med sin djurkropp "djuret" i människan och med sitt människohuvud "människan" i människan.