2502. När den jordiska, ännu inte färdiga människan på så vis har kommit ett bra stycke på väg igenom sin lidandesfär eller domedagsepok, uppstår alltså lusten och intresset för att skaffa sig kunskap, genom vilken hon kan få förmåga att utveckla det mänskliga i sitt eget psyke och därmed övervinna sin egen djuriska natur. Denna naturs utlösning av det onda eller djuriska i människan ska ju försvinna helt, så att väsendet därefter inte längre kan nännas att göra det onda, det vill säga praktisera den dödsbringande Moselagen "öga för öga, tand för tand". Det är just den som är djurrikets fundament, i synnerhet hos den primitiva jordmänniskan. Det renodlade djuriska medvetandet känner inte till någon annan lag. De som lyder under denna lag måste försvara sina liv med liv. De vet inte vad det är att förlåta sin nästa eller sina medväsen. Något sådant hör inte hemma i deras sfär. Men i det renodlade människoriket existerar Moselagen absolut inte. Där existerar däremot den totala kunskapen eller visdomen, som visar människan att inget väsen kan prestera en livsstandard eller en högre livsuppfattning än den högsta som kan manifesteras på det utvecklingssteg som väsendet tillhör. Manifestationer och vetande som tillhör ett högre steg än det som ett väsen står på, kan absolut inte vara något normalt eller fullkomligt för detta väsen. Varje väsens manifestation måste självfallet vara begränsad av den kapacitet eller begåvningshöjd som är utvecklingsstegets särmärke och högsta uttryck. Ett steg som ligger högre än det ett väsen självt tillhör, kan det omöjligt representera i tankar eller sätt att vara. Det är därför som alla väsen absolut måste förlåtas, när de inte kan uppfylla den moral eller det sätt att vara som ligger över deras utvecklingssteg och den därav begränsade medvetandekapaciteten. Detta betyder naturligtvis inte, som tidigare nämnts, att man inte ska skydda sig mot livshotande anslag från människor som ännu är mycket primitiva, men detta skydd ska absolut inte dikteras av hat, vrede eller bitterhet mot sådana väsen.