2504. Under denna utveckling förvandlas jordmänskligheten och dess medvetande inte blott från primitivitet till intellektualitet i materialistisk vetenskap, manifestation och sätt att vara, utan den förvandlas även i sitt innersta känsloliv eller själsliga tillstånd. Ett nytt förhållande i väsendets förnimmelse av sympati för medmänniskorna och andra levande väsen börjar således utvecklas. Medan sympatianlagen hos djuren endast på ett mycket litet område och under speciella omständigheter kan skapa sympati för väsen av det egna könet, så åstadkommer samma anlag hos den framskridna jordmänniskan utvecklingen av en växande sympatiförmåga, vilken mer och mer avlägsnar den antipati som den primitiva människan mer eller mindre känner mot väsen av det egna könet. Denna begynnande sympati eller kärlek helt utanför den parningsmässiga eller äktenskapliga principen är i sin verkliga, totala fullhet detsamma som uppfyllelsen av livets största bud: Du skall älska din nästa som dig själv.