2555. Varför kan inte dessa två former av sympati framträda överallt eller i alla sfärer? Det kan de inte eftersom dessa två former av sympatiutlösning är baserade på två helt olika organiska strukturer. Parningskärleken är baserad på väsendets enpoliga tillstånd, medan den absoluta kärleken är baserad på dess dubbelpoliga tillstånd. Det är också i detta sistnämnda tillstånd som Gudomen och den allra högsta visdomen upplevs direkt genom väsendets eget självupplevelsetillstånd och egna sinnesuppsättning. I sin helhetsstruktur existerar Gudomen absolut inte som ett hankönsväsen eller ett honkönsväsen. Hos Gudomen är de båda polerna, den maskulina och den feminina, fullständigt förenade. Och det är just därför som Gudomens medvetande och väsen, vilket som nyss nämnts är detsamma som universums eller världsalltets grundton, framträder som den absoluta kärleken, och det är därför som alla universums eller naturens slutfacit uteslutande är till glädje och välsignelse för levande väsen. Det är därför inte så märkligt att varje levande väsen blir dubbelpoligt och upphöjt över enpoligheten, och får samma sympati för sin nästa (alla levande väsen) som det känner för sig självt. Hur skulle väsendet annars kunna bli till Guds avbild?