2564. Denna äktenskapliga degeneration är således verkningarna av den motsatta polens tillväxt i den ännu inte färdiga människan – bortsett från den tidigare omtalade intelligensutvecklingen som höjde väsendet från djurriket eller apstadiet upp till det icke färdiga människostadiet, och här till en början utrustade väsendet med en sådan överlägsenhet att manifestera den dräpande principen, att vi har måst beteckna denna sida av den icke färdiga människans psyke som "djävulsmedvetande". Den nu omtalade parnings- eller äktenskapsdegenerationen är således även den ett led i den motsatta polens förvandlingsprocess i den jordiska människans psyke. Detta led är heller inte en sida hos den jordiska människan som vi kan kalla "djurisk", lika lite som vi rätteligen kan kalla den lycka eller salighet. Denna sida hos den jordiska människan utgör ett synnerligen mörkt och smärtsamt tillstånd såväl för väsendena själva som för deras makar och de barn som detta döende, olycksbringande tillstånd går ut över. Med den otrohet och de äktenskapsbrott som det skapar, har alltså även detta tillstånd ett drag av "djävulsmedvetande" över sig. Men polförvandlingen arbetar ständigt vidare, och väsendets äktenskapsbegär minskar alltmer i samma mån som det genom flera liv har lidit skeppsbrott på äktenskapets område och gått igenom flera olyckliga äktenskap med åtföljande besvikelser, depressioner, sorger och bekymmer. Det föds då till sist utan att ha något särskilt begär efter äktenskap, ja, somliga har till och med en medfödd, mycket stark rädsla för och motvilja mot att ingå äktenskap. Och vi ser här dessa människor leva sitt liv utan att gifta sig. Ett nytt väsenstillstånd är således redan i färd med att träda över tröskeln till ett rike som ska bli himmelriket på jorden.