2566. Hur oerhört skickliga människorna än blev i att laborera med den fysiska materien och dess väldiga kraftresurser, kan man dock inte kalla dessa människor annat än intellektuella. Då vi nu ska se hur människorna växer vidare, och genom högre förmågor får möjlighet att uppleva ett vetande som ligger lika högt över det materialistiska vetandet som detta ligger över djurets, så torde det vara mest logiskt att kalla denna vetenskap för "högintellektuell" eller "högpsykisk", och den moderna materialistiska och gudlösa vetenskapen för "lågintellektuell" eller "lågpsykisk". Den sistnämnda vetenskapen har nämligen endast intellektuellt kunnat höja människan över djurets stadium, men däremot inte humant kunnat höja henne. Då den humana förmågan kräver en avsevärt mycket längre tidsrymd än intelligensen för att kunna utvecklas, kunde den omöjligt mäta sig med intelligensens utveckling. Därför blev väsendet ett mer eller mindre djuriskt eller inhumant väsen, samtidigt som det fick en mycket överlägsen intelligens. Resultatet av denna intelligens måste således, som vi redan har sett, tas i det inhumana eller djuriska medvetandets tjänst. Det är därför som väsendet måste betjäna sig av den primitiva djuriska principen, alltså den dräpande principen. På grund av den växande intelligensen utvecklades denna princip till en så gigantisk kapacitet, att de icke färdiga människorna med hjälp av den på ett ögonblick kunde utplåna miljontals människor. Deras mordvapen hade blivit till genialiska helvetesmaskiner i form av atom- och vätebomber, raketvapen och andra mordredskap av fruktansvärd styrka.