2601. Vi har här sett att det finns äktenskap som varar ända upp i ålderdomen, tills makarnas fysiska död upplöser det, trots att smekmånadsperioden för länge sedan har upphört för dessa väsen och samlivet därefter uteslutande baseras på väsendenas begynnande kärlek till nästan. Huvudparten av jordens människor är dock ännu inte utrustade med en så stor kärlek till nästan, att de enbart på denna grund blir kvar i äktenskap med en partner som de inte längre är förälskade i eller känner sig sexuellt dragna till. Men de nänns inte utveckla sin mer eller mindre framträdande antipati mot äktenskapspartnern när repetitionsperioden eller smekmånadsperioden är förbi. Det är uppenbart att äktenskapet därigenom blir mycket olyckligt för den part som ännu inte är färdig med repetitionsperioden och som därför alltjämt är förälskad i den svikande parten. Här uppstår det mycket mentalt mörker, mycket vrede, bitterhet och bristande hänsyn mellan de äkta makarna. Hemmet och samlivet blir nästan outhärdligt för dem båda, och den svikande parten söker ofta finna lyckan utanför äktenskapet. Denna part kan på grund av den plågsamma sexuella hungern bli akut förälskad, eftersom han (hon) inte finner den tillfredsställande mättnaden i samlivet med äktenskapspartnern, som han (hon) ju mist sin äktenskapliga sympati för. Otrohet och skilsmässor, juridiska processer och olyckliga situationer för barn i sådana äktenskap, blir här följden. Det är sådana situationer som hos så många i stor utsträckning avlöser smekmånadsperioden och får djävulsmedvetandet att florera. Särskilt när de båda parternas repetitionsperioder inte är förbi samtidigt, blir livet nästan outhärdligt för den part, hos vilken förälskelsen i den svikande parten alltjämt gör sig gällande. Men till slut är förälskelseförmågan så försvagad att väsendena inte har en tillräckligt stark drift att ingå äktenskap, samtidigt som repetitionsperioderna blir allt kortare och kommer allt tidigare för varje jordeliv, för att så nästan helt obemärkt och oskyldigt uppträda i barnaårens lekperiod och till slut totalt upphöra och därmed helt utgå ur väsendets livsupplevelse. Och därmed har väsendet upphört med sitt enpoliga tillstånd och lämnat äktenskaps- eller parningszonen. Det tillhör nu inte längre den stora massan eller flertalet av jordens människor.