2612. I och med att väsendet således genom utvecklingen blivit till Guds avbild, upphör den fysiska världen att vara dess primära hemvist för livsupplevelse. Väsendet är nu färdigt med att lära sig handla fullkomligt. Det har således blivit fullärt i kosmiskt sätt att vara, det vill säga Gudomens väsensart. Detta väsendets absolut fullkomliga sätt att vara, som är detsamma som den totala manifestationen av kärlek till nästan, vilken i sin tur är detsamma som intellektualiserad känsla, har nu blivit dess automatiska, allmänna uttryck. Dess verkliga hemvist är därefter de andliga världarna, och därifrån ska det inte längre i denna spiral inkarnera i den fysiska världen. Då ett sådant väsen som nämnts hör in under Gudomens primära upplevelse- och manifestationsorgan, är det inte så märkligt att väsendenas bön till Gud riktar sig mot dessa höga världar, vilka alltså utgör Gudomens primära medvetande. När Kristus lärde människorna att rikta sin bön till Gud med orden Du som är i himlen, var det därför att Gudomen genom dessa världars väsen upplever de bedjandes böner, och likaså genom dessa de högre världarnas väsen lämnar de bedjande och andra nödställda hjälp. När kung Salomo vid invigningen av sitt stora tempel yttrade: Himlarna, himlarnas himmel rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt, är det också dessa andliga världar eller Gudomens primära medvetanderegion som denne vise konung syftar på. När Kristus säger "himmelriket", är det likaså de högsta överfysiska världarnas väsen och deras livsform han avser. Alla ännu inte färdiga människor på jorden är på väg att utbildas till detta höga tillstånd, vare sig deras fysiska öde för ögonblicket är ljust eller mörkt. Alla företeelser här i det icke färdiga, jordiska människoriket är uteslutande avsedda att fullkomna människan till en absolut osjälviskt lysande och värmande mental eller andlig sol för sin omgivning. Och således kommer varje människa att bli identisk med Guds avbild, bli lik honom.