2613. Efter denna lilla återblick på förklaringen till kretsloppspassagen och livsupplevelseförmågans förnyelse vänder vi tillbaka till den nu framträdande dubbelpoliga människan, hos vilken förälskelse- eller parningsförmågan och därmed äktenskapsförmågan är degenererad och inte längre fungerar. Vad är det nu som sker med denna människa? När en människa förr i tiden nådde ett högt stadium i polutvecklingen, fanns det i själva verket inte längre några förutsättningar för ett sådant väsens vidare utveckling på jorden. Det måste därför inkarnera på ett annat klot, där människorna hade kommit så långt att detta stadium av polutvecklingen nästan var allmänt. Detta sker däremot inte numera i någon större utsträckning, eftersom ett mycket stort antal människor på jorden har kommit så långt i denna utveckling, att man börjar förstå att det måste vara en naturlig mening med denna förvandling av människorna. Människor i detta nya väsenstillstånd kommer därför alltmer att kunna leva sida vid sida med det stora flertalet av de av parnings- eller äktenskapstillståndet ännu dominerade väsendena utan att bli straffade och avrättade för sitt från massan särskilt avvikande, men inte desto mindre normala tillstånd. Och i samma mån som detta nya väsenstillstånd blir förstått och tolererat av det stora flertalet och det skapas upplysning, moral och vägledning för dessa väsen, kommer alla de urspårningar att avta som dessa från massan avvikande väsen, faktiskt utan att kunna värja sig, förts in i.