2616. Det är till följd av det ovannämnda tillståndet eller denna kontakt som väsendets intuitionsförmåga kan börja göra sig gällande och väsendet i motsvarande grad kan börja få äkta kosmiska glimtar. När detta sympatitillstånd börjar framträda hos väsendet, kommer det att genom själva sin natur dra väsendet lika starkt till väsen av det egna könet som till väsen av det motsatta könet. Men denna utstrålning av sympati är ju långt starkare och mer äkta än den sympati som annars utstrålas mellan väsen av samma kön. När ett väsen med denna sympati riktar den mot ett väsen av sitt eget kön, måste detta ovillkorligen väcka uppmärksamhet hos den som sympatin riktas emot. Om sympatin riktas av en man mot en annan man som är mycket starkt enpolig, alltså en man som enbart känner sympati för väsen av det motsatta könet, framkallar den hos honom en mer eller mindre stark antipati. Denna antipati kan till och med vara så stark att den rent av kan skapa förföljelselust hos detta ännu djuriskt polinställda väsen. Om den här nämnda dubbelpoliga mannen riktar sin normala sympati mot ett väsen av motsatt kön, alltså mot en kvinna, och denna kvinna är starkt enpolig, kommer hon på grund av denna sympatis starka utstrålning, som i sin yttre framtoning mycket väl kan likna förälskelse, att få den uppfattningen att det just rör sig om en sådan förälskelse eller ett närmande som ska bereda vägen för ett intimare parningsförhållande mellan henne och mannen i fråga. Detta känns naturligtvis mycket besvärande för mannen. Vad beträffar dubbelpoligheten hos kvinnor, kan naturligtvis även denna skapa liknande obehagliga konsekvenser. Dessa omständigheter gör att ett sådant dubbelpoligt väsen, vars normala sympati nu är av ett annat slag som är långt starkare och varmare än det vanliga enpoliga väsendets, i någon mån måste lägga band på sig. Väsendet i fråga måste således iaktta ett i förhållande till sin verkliga normala natur något kyligare beteende, vilket, utan att vara omoraliskt, någorlunda liknar det beteende som de vanliga hanköns- och honkönsväsendena uppvisar inför det egna könet. Om det långt framskridna dubbelpoliga väsendet uppvisar den sympati eller verkliga kärlek till nästan som blivit fundamentet för dess normala uppträdande i förhållande till sin omgivning, kommer en sådan sympati att väcka uppseende och skapa missförstånd, och dess upphov att betraktas som abnormt. Oförståelse, antipati, förtal och eventuellt förföljelse från omgivningens sida kommer då att följa denna sympati i spåren.