Martinus: Livets Bog, del 7, st 2619, punkt 0

2619. Hur skulle en så allt överstrålande kärlek till nästan kunna gå par om par med en ren parnings- eller äktenskapssympati? Hur skulle ett sådant väsen som Kristus samtidigt kunna uppfylla ett äktenskaps krav och sin missions krav? Hans missions krav var ju ett från hans eget psykes inre utgående, allt överstrålande begär att uttrycka Guds kärlek och visdom, koncentrerad i hans väsen till hjälp för hela mänskligheten. Hela detta hans gudomliga tillstånd var ju verkningarna av hans utvecklade dubbelpoliga natur. Hans längtan efter att uttrycka kärlek hade omöjligt kunnat tillfredsställas, alldeles bortsett från att den lika omöjligt hade kunnat uppstå, om det för honom hade varit det primära att vara bunden av äktenskapsbudet: "Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru." – Vad är en sådan kärlek vid sidan av den kärlek som får sitt upphov att vilja omfamna hela världen, får det att se Gud i allt? Hur skulle Kristus och alla andra högt utvecklade och invigda väsen kunna uttrycka sin allkärlek, om de måste uppfylla en äktenskapspartners rättmätiga krav på att man ska lämna andra väsen och endast hålla sig till sin äktenskapspartner? Hur skulle budet om kärlek till nästan, om att älska Gud över alla ting och sin nästa som sig själv, kunna uppfyllas, om det inte vore meningen att detta krav skulle upphöra och väsendet förändras från djur till människa? Att lämna sin far och mor eller andra väsen för att hålla sig till sin maka, kan ju redan djuret prestera när det uttrycker sin sympati. Men livslagen fordrar orubbligt kärlek till nästan eller allkärlek som målet för all utveckling, inte förälskelse eller äktenskap. Och när man förstår att detta kärlekens allt överstrålande väsen är grundtonen i hela världsalltet, och att väsendena inte kan bli helt befriade från mörkret eller de olyckliga ödena utan att de får denna kärlek utvecklad inom sig som gör dem till ett med Gud i sin inställning till allt och alla, blir det här ett faktum för den utvecklade forskaren, att dubbelpoligheten är en absolut livsbetingande nödvändighet.

Föregående

Nästa