Martinus: Livets Bog, del 7, st 2620, punkt 0

2620. Utan dubbelpoligheten kan det levande väsendet omöjligt komma i verklig kontakt eller harmoni med universums eller världsalltets grundton. Den som är i disharmoni med världsalltets grundton är att likna vid en mygga som försöker flyga mot orkanen. Det finns alltså utomordentligt stor anledning att Kristus påbjuder denna kärlek och med sitt eget väsen visar, att förmågan att uttrycka en sådan kärlek verkligen kan uppnås. Då han hade kommit till världen just för att vara uppenbarelsen av den fullkomliga människan, Guds avbild, och således var bestämd att utgöra en modell för människans utveckling, framträdde han inte som någon idealbild av den äkta mannen, och inte heller var han född av gifta föräldrar. Det finns inget i hans egen person som kan betraktas som en modell för äktenskapet. Och det var inte heller äktenskapet som han förkunnade som allra högsta ideal för människan att uppnå. Idealet var en helt annan och långt högre tillvaroform. Tiden var kommen då nya generationers människor skulle börja närma sig denna högre tillvaroform. Den skulle börja visa sina symtom för människorna så att den skulle kunna märkas av dem som var tillräckligt utvecklade för att kunna förstå den, såsom sjöluften märks i närheten av havet. Därför var det så maktpåliggande för Kristus att visa – inte så mycket äktenskapsidealen, som människorna kände så väl – utan framtidsidealen, den nya och verkligt mänskliga tillvaro som de nu skulle börja möta symtomen på.

Föregående

Nästa