2626. Denna ovannämnda strålande och fullkomliga människa är på grund av sin polbalans inte något hankönsväsen eller honkönsväsen. Följaktligen äger hon inte längre de för dessa väsen avsedda sexuella organen. Dessa existerar endast som rudiment och kan därför inte längre vara redskap för utlösningen av den högsta elden. Men detta betyder absolut inte att väsendena blir utan njutning av den högsta elden, som de tidigare upplevde genom den djuriska parningsakten med ett väsen av motsatt kön. Tvärtom. Medan denna akt endast var en momentan eller glimtvis upplevelse av den gudomliga saligheten, utlöst genom ett konstgjort sympatitillstånd, utgör den färdigutvecklade kosmiska människans upplevelse av den högsta elden ett permanent och oavbrutet salighets- eller lyckotillstånd, som kommer till utlösning i väsendets alla kontakter med andra levande väsen på de höga överfysiska eller andliga tillvaroplan där de hör hemma. För att kunna förstå detta utlösningstillstånd måste man erinra sig dessa väsens psyke, som framträder som en hundraprocentig uppfyllelse av kärlekslagen, vilket är det absolut enda som ger tillgång till en permanent kulmination av livets högsta välbehagsförnimmelse och den åtföljande, motsvarande glädjen över att vara till. Den förnimmelse av lycka och välbehag som ett fysiskt väsen i lyckligaste fall blott sparsamt kan uppleva i kulminationsglimtar som sexuell utlösning genom en parningsakt med en partner av motsatt kön, upplevs här – inte som en glimt – utan som ett permanent mentalt solsken som det är den största njutning för väsendet att självt utstråla mot andra medväsen, liksom det är en motsvarande njutning att självt bli föremål för detta solsken från medväsendenas sida.