2645. Genom de kosmiska analyserna har vi sett – inte det skapade, fysiska atom- och elektron- eller materie- eller stoffvärldsalltet, det vill säga det världsallt som kan iakttas med teleskop och mikroskop och som kan beräknas med hjälp av elektronhjärnor och dylikt – utan i stället det totala kosmiska världsalltet, det världsallt som inte kan beräknas med hjälp av apparater eller iakttas med fysiska sinnen. Finns det då två världsallt? Nej, det gör det absolut inte, för i så fall skulle inget av dessa två världsallt vara något världsallt. Men det verkliga och absoluta världsalltet framträder med två skilda områden, nämligen det så kallade fysiska området och det så kallade andliga eller kosmiska området. Vart och ett av dessa två områden kan som bekant endast förnimmas genom motsvarande två former av sinnesuppsättningar. Det fysiska området kan således enbart förnimmas genom de fysiska sinnena, och det kosmiska området kan enbart förnimmas genom de kosmiska sinnena. Då de speciella kosmiska sinnena förvärvas av individen först på de högsta utvecklingsstegen, medan de fysiska sinnena förvärvas redan på utvecklingens lägsta steg, måste det oundvikligen bli två motsvarande uppfattningar om världsalltet: en fysisk uppfattning eller världsbild samt en kosmisk uppfattning eller världsbild. Vad beträffar den fysiska världsbilden, är den i sig själv blott en oändlig rörelse- och materieocean, där alla materiella detaljer kan mätas, vägas och beräknas, och deras facit därför endast är döda tids- och rumsdimensionella företeelser, tillgängliga för fysiskt förnimmande och fysisk forskning. Vad åter den kosmiska världsbilden beträffar, består denna uteslutande av kosmiska företeelser, det vill säga av alla de eviga realiteter som tillsammans bildar det levande, det dirigerande, det skapande, det upplevande, det som alltså uttrycker eller tillkännager sin existens och sitt medvetande genom de fysiska organismerna och skaparprocesserna. Detta levande kan, som nämnts, endast förnimmas eller upplevas genom kosmiskt förnimmande, det vill säga förnimmande med hjälp av intuitionsförmågan, vilken utgör fundamentet för all kosmisk upplevelse. Men denna kosmiska sinnesförmåga kan inte läras in. Det kan endast åstadkommas genom väsendets utveckling av kärleken till nästan, och det blir fundamentalt först när väsendet upplever den totala stora födelsen.