Martinus: Livets Bog, del 7, st 2649, punkt 0

2649. När de ovannämnda väsendena på detta sätt mister trosförmågan, beror det som nämnts på att deras instinktförmåga har degenererat och deras intelligensförmåga mer eller mindre har övertagit ledningen vad gäller det de kan acceptera som logiskt i sin livsuppfattning. Då de i sin utveckling ännu har mycket långt kvar till den kosmiska sinnesuppsättningen och således inte har möjlighet att tillägna sig kosmiskt vetande, har de blivit materialister. Än så länge accepterar de därför endast rent materialistisk vetenskap, det vill säga förklaringar eller analyser som de kan förbinda med realiteter som de kan uppfatta med sina fysiska sinnen. Men kosmiska företeelser, det vill säga det levande, det dirigerande, det skapande och upplevande bakom det fysiska området av världsalltet – vilket i verkligheten endast består av levande väsens organismer, såväl i makrokosmos och mikrokosmos som i mellankosmos – kan alltså dessa väsen inte alls förnimma, trots att vart och ett av dem självt befinner sig som ett levande, bestämmande, skapande och upplevande jag, placerat i sin egen organism.

Föregående

Nästa