Genom symbol nr 16 fick vi kännedom om att det levande väsendet utgör ett upphov och ett centrum för utlösning av rörelse. Genom symbol nr 15 fick vi kännedom om lagen för rörelse, som innebär att ingen rörelse kan gå i rät linje och att den som följd härav måste gå tillbaka till sitt upphov, såsom visats på symbol nr 16 (Evighetskroppen). Med detta utsändande av rörelse formar väsendet sitt uppträdande. Det befordrar därmed sina manifestationer eller skapelser och skapar därigenom sitt förhållande till andra levande väsen. Eftersom även dessa utsänder rörelse i form av uppträdande, manifestation och skapande, uppstår det en reaktion när dessa båda väsensparters rörelser kommer i kontakt med varandra. Denna reaktion utgör väsendets livsupplevelse, som åter är detsamma som dess "öde". Denna reaktion eller detta öde kan mer eller mindre bli till krig med omgivningen, bli till lidande och smärta, bli till mörker eller ett större eller mindre obehag liksom också till ett större eller mindre behag, livsglädje och välbefinnande, bli till kulmination av ljus, alltefter den grundenergikombination som väsendets medvetande i de givna situationerna framträder i.