Vi har redan genom det ovanstående fått veta att de levande väsendena är eviga väsen och att deras livsupplevelse är en evig realitet. Vi har här symboliserat denna de levande väsendenas eviga livsupplevelse. I de tidigare symbolerna har vi sett den som spiralkretslopp, inom vilka det fanns inveckling och utveckling och inom vilka det också fanns kulmination av mörker och kulmination av ljus. Och vi såg att livsupplevelsen fortsatte vidare och vidare genom kosmiska spiralkretslopp i det oändliga. Vi blev vittne till hur väsendena på denna eviga livsbana kom att bilda mikrokosmos, makrokosmos och mellankosmos för varandra och på så sätt betinga varandras eviga tillvaro eller livsupplevelse hela vägen på denna livets eviga passage, där väsendenas utvecklande av förnimmelsesätt och manifestationsförmåga eller den samlade livsupplevelsen förnims som en väg upp mot högre och högre tillvaroplan och livsformer.