Symbol nr 9
Det levande väsendets skaparförmåga – X2
110. När vi ser på världsalltet, ser vi att det har en skaparförmåga, för vi ser en mängd skapade realiteter, och vi ser en skapelse äga rum hela tiden. Denna skaparförmåga har jag symboliserat med den symbol vi ser här. Ting som inte har form, kan man inte göra någon bild av, men man kan göra en symbol för principen.
      Tänker man sig nu den första vita skivan bakom denna symbol, blir den synlig eller verkar genom den stora öppningen i mitten och de många små öppningarna vid kanten. Det är ju också uttryck för det som äger rum. Detta eviga bakomliggande något har alltså en skaparförmåga. Denna skaparförmåga betingar den förvandling som sker genom att den ende blir till de många. Vi ser att det finns ett jag i alla levande väsen, och i mitten ser vi det stora jaget i världsalltet. Det finns en växelverkan från dessa jag till detta stora jag. Allting är inriktat på Gud.
      Det är riktigt att det är en materialistisk epok, men det är bara en särskild epok som äger rum så länge människorna måste uppleva och iaktta den fysiska materien. När de är färdiga med det, vänder de tillbaka och blir inriktade på Gud, för då kommer de in på den andliga vetenskapen som för dem tillbaka till att vara inriktade på Gud. De kan inte vara inriktade på något annat, de kan bara vara inriktade på Gud.
      Skaparförmågan kallar jag X2, för den är ju lika namnlös som det första något. Skaparförmågan måste ha varit till i all evighet, liksom det första något har varit till i all evighet. Det kan inte finnas en tid då det första något inte hade någon skaparförmåga, för då hade den ju inte kunnat bli till. Något kan inte komma av intet, alltså har den evigt varit till, och därför är den namnlös. Vi kan inte säga att det är en liten skaparförmåga, eller det är en stor skaparförmåga. Det är ju den skaparförmåga, genom vilken allting i världsalltet blir skapat, alltså är också den namnlös, den är "något som är". Den skapar både det stora och det lilla. (Se st. 169.)