Eviga facit och timliga facit
115. Världsalltets verkliga analys är ju inte timliga facit, såsom alla andra ting vi har att göra med. Det är facit som aldrig någonsin har börjat och aldrig kan upphöra, för världsalltet är ju en evig struktur, och därför måste detta något som vi har kommit fram till, vara det centrala. Det är den fasta punkten.
      Det vi först kan möta eller ta i beaktande är den fasta punkten. Men det vi därnäst kan säga, när vi ser på detta existerande världsallt, är att skapelse äger rum. Det skapas något hela tiden. Tingen förvandlas och denna förvandling är inte kaotisk eller tillfällig. Denna förvandling formar hundraprocentigt logiska resultat såväl i mikrokosmos och mellankosmos som i makrokosmos.
      Alla resultat av denna förvandling är i sina slutfacit till glädje och välsignelse för levande väsen, och de avviker aldrig någonsin från detta. Kunde de avvika därifrån, skulle hela universum vara i olag, och det skulle inte ske något som helst av det som vi ser ske. Det betyder ju inte att alla människor kan se att det är en logisk skapelse, utan det är ju det de ska lära sig att se. Men man måste först vara inställd på det. Det man inte tror existerar, söker man ju inte efter. Börjar man förstå att det existerar, så sätter man i gång sina tankar och börjar få en vilja att finna detta något.