Ingen skapelse utan en skapare
116. Den skapelse som vi handgripligen är i beröring med sker hela tiden, men på de fält där människorna är vana att iaktta, där de har hundraprocentig förmåga att se, finns det inte något som helst som kan bli till utan en skapare, en byggmästare. Där människorna har hundraprocentig förmåga att se, är där de själva är skapare. Vad de än pekar på kommer man genast att säga: "Nej, det har inte skapat sig självt, det har funnits en byggmästare." Ser vi en kostym, vet vi att det har funnits en skräddare. Är det ett hus, har det funnits en byggmästare. Det måste finnas ingenjörer och skapare bakom alla dessa mänskliga företeelser. Det nyttar ingenting till att man säger att det har blivit till av sig självt.
      Men det är ingen skillnad på skapelsen innanför det mänskliga området och utanför det mänskliga området. Det skulle då vara den, att det mänskliga skaparområdet inte är tillnärmelsevis så logiskt och fullkomligt uppbyggt som de skapelseprocesser människorna inte har genomfört, utan som är genomförda av en annan makt.
      Vi kan ta vår egen organism. Den är ett gudomligt resultat. Vi har en organism med hundratals funktioner som vi inte behöver ha något med att göra. Vi kan tänka, vi kan tala, läsa och skriva, vi kan glädja oss över olika ting, och det arbetar av sig självt. Vi ska bara se till att inte förstöra den. Vår organism är ett resultat av logisk skapelse, den är minst lika logiskt skapad som ett hus, en bro, ett tåg eller ett flygplan.
      Man måste inse, att när tingen inte av sig själva kan forma sig logiskt inom det område där vi kan se hundraprocentigt, så har vi inte någon som helst anledning eller rätt att anta att de skapar sig själva utanför. Det kan de alltså inte. Därigenom blir vi tvungna att erkänna att det existerar en skapare.