Tre analyser av ett och samma ting
118. Skaparen, skaparförmågan och det skapade är inte tre analyser av tre ting, det är tre analyser av ett ting. Det måste man också förstå.
      Om skaparförmågan inte existerade, skulle ingenting av det vi nu upplever existera. Våra organismer skulle aldrig ha blivit till, och det skulle inte finnas någon upplevelse. Vi skulle ha en evig intelligens, men vi skulle aldrig någonsin veta eller komma till klarhet om huruvida vi hade denna existens. Om skaparförmågan således inte existerade, skulle det skapade heller inte existera.
      Om skaparen, jaget, detta första något eller det gudomliga något, som jag kallar det, inte existerade, skulle det inte finnas något som hade en plan. Medvetande existerar ju inte i tomma luften. Medvetande är en egenskap hos ett jag. Det kan man komma till full klarhet om genom att tänka på sig själv. Man känner eller förnimmer sig själv som ett jag. Man är en mittpunkt i sin organism, sitt medvetande och sina handlingar. Man är en mittpunkt i världsalltet. Vad är det? Är det hjärnan? Är det hjärtat? Är det fötterna? Är det händerna? Är det ögonen? Nej, det är ingenting av detta som är jaget. Det är något helt annat, det är alltså det gudomliga något som kommer igen överallt.
      Vi kommer nästan handgripligt till detta jag i oss själva. Detta jag eller detta något måste vi ha med, liksom vi också måste ha med skaparförmågan. Det frambringar nämligen det resultat vi ser i form av vårt tal, våra handlingar, våra manifestationer, vårt sätt att vara. Detta är något skapat. Före detta sätt att vara finns det en plan, en avsikt, eftersom vi har önskningar, begär och vilja. På så vis ser vi att vi inte själva är helt utanför, när vi studerar världsalltet. Det talar ju sitt tydliga språk inom oss.