Världsalltet utgör en enhet som är ett levande väsen
119. Vi ska nu se på världsalltet, som har dessa tre principer som inte kan åtskiljas. De utgör en enhet, och denna enhet kan endast uttryckas som ett levande väsen. Hela världsalltet är ett levande väsen. Tills vidare bevisar detta levande väsen sin existens överallt. Allt vad vi rör vid, allt vad sinnena reagerar på, allt vad vi själva kan tänka, kan endast existera genom att vara en av de tre principerna.
      När jag rör vid denna talarstol, avslöjar det för mig att det existerar en skaparförmåga. Talarstolen är skapad. Det existerar en skaparförmåga före den, och det har funnits en önskan om att skapa talarstolen, eftersom den är logisk, och det visar att det finns ett medvetande bakom. Om det finns ett medvetande, har det också funnits ett jag.
      Ser vi på havets bränningar och klipporna, på sol, måne och stjärnor, är det samma sak. De visar sig vara i rörelse, vara i förvandling, och de uppvisar årtusendens skaparresultat. Dessa resultat ilar mot en skapelse som i sitt slutfacit ska vara till glädje och välsignelse. Alla naturens processer är uttryck för skapelse. Allt i naturen, till och med de ödsligaste öknar, de mest ofruktbara lavamarker eller klippterränger, består av skapad materia. Varje ting i naturen har en form, en konsistens, en volym, en färg, en kombination. Detta visar att det är något skapat.
      Vi kommer således till den tredje av principerna, nämligen det skapade, som avslöjar att det finns en plan och ett medvetande bakom, och så finns det också ett jag som har denna plan, som har denna önskan och arbetar på att uppfylla denna önskan. På så vis iakttar vi att världsalltet är levande. Det är ett levande, arbetande medvetande. Världsalltet har en organism. Det är den vi kan se, och det är den vi har att göra med. Från världsalltets organism har vi fått våra sinnen, och det är den som våra sinnen reagerar på. Vi kan således förnimma och iaktta och därigenom avslöja att denna skapare existerar.