Människorna lever i en stor skapelse
123. Till att börja med hade människorna inte alla de fina maskiner, apparater och redskap som de har i dag, och med vars hjälp de kan få materien att arbeta för sig. Redskapen blir bättre och bättre, och det bevisar ju att det finns en plan som syftar till att det ska bli till glädje och välsignelse för de levande väsendena. Har det inte redan skett med en mängd ting? Det har skett med utomordentligt många ting. Vi kan bara ta något sådant som ljus, vi behöver bara trycka på en knapp så får vi ljus. I gamla tider måste människorna dräpa djur för att få tran, så att de kunde få ljus om natten. Nu förmår vi göra natten till en konstgjord dag. Vi har förmåga att resa från den enda änden av världen till den andra på några få timmar. Vi har en väldig makt.
      Visar inte allt detta att den stora skapelse som vi lever i, är i färd med att leda sina ting enligt en logisk plan som ska bli till glädje och välsignelse i sitt slutfacit? Och varför skulle den inte det? Varför i all världen skulle vår organism skapas så fullkomlig, att vi inte alls märker att vi har den, såvida vi inte själva har förstört den? Om vi inte har förstört den, märker vi ju inte att vi har en organism.
      Vi kan vakna med en väldig livskraft på morgonen och vara glada över dagens ljus, vara glada över att aftonen kommer, vara glada över nattens sömn och vakna igen till glädje. Ja, men det är ju ett resultat. Varför skulle detta resultat bli så gudomligt, om det bara var för att bli skjuten, avrättad, dödsdömd, ödelagd i krig, förstörd av sjukdomar som cancer osv.? Det är inte meningen. Där det är färdigt, är det utomordentligt. Men där det inte är färdigt, kan det självklart inte vara fullkomligt.
      Bortom Bibeln, bortom heliga män osv., står vi nu på en fast grund, där vi ser att världsalltet är en levande, arbetande organism som i hela sin skapelse och planmässighet endast har en enda uppgift, nämligen att göra det hela strålande fullkomligt för levande väsen. Det kan den utvecklade forskaren inte undgå att se. Det har blivit forskarens eget vetande. Det är min uppgift att hjälpa till så att man själv kan se dessa ting. Men det är hans eget vetande, det är det som är min uppgift. Det är dessa ting jag önskar hjälpa er att se.