Människorna är nära förbundna med jordklotet, solsystemet och Vintergatan
127. Vi kommer av ett vintergatssystem, vi lever i ett vintergatssystem, och detta vintergatssystem betingar vår sols utstrålning, som i sin tur betingar jordens tillstånd, som i sin tur betingar våra livsmöjligheter. Allt detta är så ofantligt nära förbundet, precis som vårt kött och blod är förbundet med hjärtat, hjärnan och körtlarna. På så vis är vi förbundna med klotet.
      Vi kan inte hoppa av klotet ut i världsrymden och leva i ett tomrum, som ju inte alls finns, för i det så kallade tomrummet finns helt andra krafter. Vi måste vara här på klotet. Vi är byggda för att vara här. Det är gudomligt att vi har ögon så att vi kan se det ljus vi lever i. Vi har öron så att vi kan höra de ljud vi lever i. Det är möjligt att få den föda och näring som vi behöver. Hela vår organism är byggd just precis för de omgivningar och den natur vi lever i.
      Vi kan inte leva på solen med den organism vi har, men det hindrar inte att andra väsen kan leva på solen med en organism som passar in i de förhållandena. Det är ju levande alltsammans. Vi måste komma ihåg att solens flammor, dess protuberanser och strålar och allt som sker på den, är logiskt bundet. Det är meningen att det ska utlösa krafter som ska vara till glädje och välsignelse för levande väsen.
      Ute i världsrymden bildar vintergatorna märkliga figurer som också betyder något för oss. Om vi iakttar oss själva, ser vi organen som självständiga funktioner, som apparater som har den och den uppgiften. Vi är inte vana att se organen som levande väsen. Inte desto mindre känns det levande väsendet igen på att det utgörs av självständigt ledda energikombinationer, oberoende av vad vi anser. Att ett väsen inte har ögon eller öron, förändrar inte saken.