Människans struktur
130. Vi ska nu se lite på vår egen struktur. Varje människa har ett jag, men det kan vi inte se. Vi har aldrig någonsin sett varandras jag. Vi säger förvisso att vi har sett varandra, att vi känner varandra. Men vad är det vi känner? Vi känner bara det redskap som vi för ögonblicket har till förfogande. Det kommer en dag då det är utslitet, och vi blir tvungna att kassera det, och så ligger det där med brustna ögon, det vissnar och upplöses. Men var är väsendet? Det kan inte manifestera sig längre, eftersom det inte har denna kropp som det ska manifestera sig igenom. Då kan det inte manifestera sig här på detta plan. Det finns alltså något bakom kroppen.
      När man ser ett väsen som var levande, och som i nästa stund ligger där som ett lik, har det skett en förvandling. Och vad är det som har skett? Det som har skett är att styrningen som fick denna organism att fungera logiskt och planmässigt, inte längre är där. Medvetandet och det odödliga jaget är inte längre i kroppen. Men det existerar, för det kan inte förgå. Det finns inte något som kan bli till intet, liksom något inte kan bli till av intet.
      Allt som är, måste fortsätta att vara till, också materien eller stoffet – men inte i samma form. Och det är mycket underbart att det inte kan det; det är ju gudomligt. Just för att stoffet inte kan förbli i samma form, uppstår tid och rum, och tid och rum är fundamentet för livsupplevelse, för förnimmelse. Därför ska det finnas början och slut, men lyckligtvis bara för materien.
      Bakom materien existerar det eviga väsendet med sitt jag och sin eviga skaparförmåga, så att det hela tiden kan förvandla materien. Det kan bygga upp den ena kroppen efter den andra, ta den i besittning och således leva vidare. Det ska vi komma till senare, men tills vidare är det viktigt att förstå denna kollektiva levande massa, detta levande liv som vi lever i. Det gäller att förstå det sätt som detta väsen arbetar på. Därigenom kommer vi fram till vår egen plats i detta liv, och vi kommer att uppleva hur vi är oumbärliga i detta liv.
      Vi är lika oumbärliga för detta väldiga liv som detta liv är oumbärligt för oss. Vi arbetar tillsammans med Gudomen. Vi är lika nödvändiga för Gudomen som Gudomen är nödvändig för oss. Och det är ju i kraft av dessa många, många olika skaparcentrum som hela universum blir dekorativt, får kolorit. Där uppstår det hela, färger, ljus och storlek, volym osv., allt det som är tillgängligt för sinnena.