All livsupplevelse är baserad på kontraster eller motsatser
156. Det viktigaste är att lära sig förstå livet och förstå varför det finns så mycket lidande i världen. Varför förekommer det så många dråp och mord och invaliditet? Varför förekommer alla dessa olyckor och olyckliga öden? Det är ju det som är så svårt att förstå. Men allt detta talar naturen om. Den avslöjar för oss att det inte finns något ont. Det finns inget ont i världen. I världsalltet förekommer inte något som helst ont. Allt är uppbyggt för att kunna utlösa en fullkomlig, evig tillvaro för det levande väsendet.
      Det är alltså meningen att detta tids- och rumsdimensionella område ska garantera det levande väsendet en evig livsupplevelse. Men en livsupplevelse åter är orubbligt baserad på kontraster. Därför blir kontrastprincipen den stora principen, med vars hjälp man ska förstå allt det som nu försiggår i världen. Utan att man förstår kontrastprincipen, förstår man heller inte det övriga, det som tynger människan mest, detta att det finns krig, lidande och bekymmer. Kontrastprincipen kan endast existera i kraft av det tids- och rumsdimensionella området. Den kan endast existera i kraft av att det finns en början och ett slut, att det finns en kulmination och ett latent tillstånd. Den bildar alltså motsatser. Vi ser allting genom motsatser.
      Om allting i denna sal vore av precis samma stoff, våra kläder, vår organism, väggarna, bilder, skulle det inte finnas några kontraster. Vad skulle vi då se? Då skulle vi inte kunna se något alls. Det betyder inte att vi inte skulle existera. Vi skulle ändå existera, men vi skulle inte ha någon upplevelse. Vi skulle vara något evigt som inte hade någon upplevelse. Men sådant är ju inte livet. Vi är något evigt som har upplevelse. Vi har alltså upplevelse, och denna upplevelse garanteras just genom det materiella området, alltså det tids- och rumsdimensionella området, som är baserat på kontrastprincipen.