Den fullkomliga harmonin mellan ljus och mörker i en bild
157. Genom kontrastprincipen har vi alltså två ytterpunkter eller ytterpoler. Vi har ljus och mörker. Vi har solljuset, och vi har världsalltets mörker. Dessa två realiteter bestämmer hur tingen ser ut för oss. Vi är så lyckligt lottade att vi bor i ett ljusområde. De klot som är långt borta från solen, ute i det yttersta av vårt solsystem, har ett väldigt mörker. Den mångfald av kontraster som vi är berikade med, existerar inte på dessa klot. På ett klot där solen inte är större än en stjärna, kan det inte bli mycket upplevelse av färger, av kontraster. Det är överväldigande svart, det framträder i överväldigande mörker.
      Om man levde på Merkurius, som ligger rakt upp mot solen, skulle det vara ett väldigt ljus. Det är heller inte bra. Där är det för mycket ljus, helt bortsett från att det också är för mycket värme i förhållande till det liv vi lever här. Men det betyder inte att det inte är levande. Merkurius stoff är levande, stoffet i de avlägsna planeterna ute i mörkret är levande. Men det är mest fullkomligt där det finns mest som är tillgängligt för sinnena. För upplevelsen är ju vackrast och fullkomligast där ljuset och mörkret är i en skön harmoni. Det är denna skaparharmoni mellan de två stora kontrasterna som eftersträvas. Vi ser att det i naturens skapelseprocess också finns en planmässighet som är baserad på att utlösa den slutliga, fullkomliga harmonin mellan ljus och mörker.
      En konstnär som skapar en bild ska också använda ljus och mörker, och ju större harmoni eller balans det kan bli mellan detta ljus och mörker på bilden, desto fullkomligare blir bilden. På en bild kan det också vara så, att det är övervägande svart, att det är väldigt mycket svarta färger och mycket lite ljus. Det ser vi på fotografier. Där finns det starka bevis eller symboler för kontrastförhållandena. Ett fotografi som är mycket underexponerat blir ju väldigt tätt och svart. Ljuset eller ljuspartierna framträder inte, skuggorna överväger. Det blir alltså ett övervägande mörker. Är det för lite belyst, blir negativet klart och genomskinligt. Vi ser på många bilder att detaljerna är svaga. På en bild som är fullkomligt belyst och riktigt framkallad är det ett fullkomligt förhållande mellan ljus och skugga. Bilden framställer då en så fullkomlig harmoni som det kan bli mellan ljus och skugga.