Vi måste indela tillvaron i det eviga och i det tids- och rumsdimensionella
164. Vi ser att samma princip finns i hela strukturen. Varför skulle den inte också finnas i medvetandet? Det är samma sak. Det är också nödvändigt att kontrastprincipen finns i medvetandet, och det är så som vi kan komma att se på livet på ett helt annat sätt. Vi måste då indela tillvaron i det tids- och rumsdimensionella och det eviga, och vi måste komma att förstå att det tids- och rumsdimensionella bara är materien som vi arbetar med, och det eviga är vårt eget väsen.
      Vi är herre över denna materia, och då förstår vi att de dråp och mord, de lemlästningar och lyckliga tillstånd som vi ser, inte äger rum i oss, i det levande. Det försiggår i den materia som vi använder oss av. Den är planerad för det. Därför kan ingen dräpa, och ingenting kan i verkligheten dräpas. Man kan bara stoppa vissa manifestationsprocesser hos den enskilde. När man dräper, mördar och förgör en människas fysiska kropp, kan hon naturligtvis inte längre manifestera sig i fysisk materia. Men det betyder inte att denna människa inte längre existerar. Hon existerar och kan arbeta med de övriga materier som världsalltet består av, och som vi inte kan komma förbi, eftersom vi redan känner dem som vår tankemateria. Vi vet ju att tankarna existerar som vågor och strålar. De är ting. Vi kan inte komma ifrån att våra tankar också består av materia, men den skiljer sig från den fysiska materien genom att den inte i en sådan grad är tillgänglig för dråp och mord.