Mentaliteten eller sättet att vara är också ett skapat ting
165. När vi ser kosmiskt på allt mörker i världen, ser vi det från Guds egen synpunkt. Där har vi en bild av hur det är när mörkret är dominerande, när man inte har nått fram till att forma sin mentalitet i harmoni med ljuset. Men man kan också se att andra kan forma den i alltför mycket ljus, och då blir det heller inte fullkomligt. Vi lär oss att se, att mentaliteten ska blandas av kemikalier på samma sätt som apotekaren blandar sina kemikalier för att de ska bli till nytta.
      En mentalitet eller ett sätt att vara är ju skapad, liksom man skapar ett hus, våra kläder, ett järnvägståg eller en flygmaskin. Ett sätt att vara är också något som skapas. Det är en struktur som byggs upp. Människor ska det ena och det andra. En människa ska till sin arbetsplats och vara där till den och den tiden och ska uträtta det och det. Andra ska göra något helt annat. Det är ju alltså en plan, en funktion. Men är inte alltsammans funktioner? En maskin är ju en funktion. Allting är funktioner, ett sätt att vara är också en funktion. Sättet att vara är alltså en blandning av tankematerier, som i sin tur har inflytande och binder de materiella materierna.
      Det är solklart att man i skapandet av sitt sätt att vara inte kan handla som man vill. Lika lite som man kan handla som man vill när man ska skapa andra ting. Ska man göra en bild, måste man följa de lagar som krävs för att bilden ska kunna bli fullkomlig. Ska man skapa ett sätt att vara, måste man också följa de lagar som krävs för att detta sätt att vara ska kunna bli fullkomligt, det vill säga bli ett genialt konstverk.
      Det största konstverk som existerar är det fullkomliga sättet att vara, det är själva livskonsten. Inga andra konstarter kan bli helt fullkomliga innan människan har fullkomnat sitt sätt att vara. Och denna fullkomning är alltså bara ett behärskande av kontrasterna, ett behärskande av ljuset och mörkret. Vi kan lära en hel massa av det. Vi förstår då skaparen bakom. Människan är skaparen bakom de mänskliga skapelserna, och bakom alla de övriga finns det också en skapare.
      Universum, sådant det framträder för oss, är en skapad realitet. Till sitt utseende förändras universum, men det finns en evig realitet bakom. Vi är likaså en evig realitet, och vi förändrar också utseende genom våra organismer och genom vårt sätt att vara, just därför att vi växer från det ofullkomliga till det fullkomliga tillståndet.