Symbol nr 10
Det skapade – X3
168. Symbolen visar det synliga världsalltet. De sex färgade figurerna visar allt som har tid och rum, allt som har början och slut. Det är sex olika epoker, var och en med sin kulmination. När en kulmination avtar, kommer det ett nytt tillstånd som kulminerar för att sedan avta, och då kommer det åter ett nytt tillstånd som går mot en ny kulmination, och så fortsätter den eviga tillvaron med olika intressesfärer.
      Inom detta färgade område existerar materien, både de psykiska och de fysiska materierna, och de bildar alltså den värld vi kan se, och som är tillgänglig för förnimmelse. Allting har början och slut inom detta område. Men av detta kan vi uppleva att det finns mer. Den materiella världen och den psykiska världen, som vi efter hand kan bli hemmastadda i och iaktta, är inte hela tillvaron. Men vi lär oss allting genom detta område som verkar på sinnena, och genom vilket vi själva kan manifestera oss. Det är ju själva Guds uppenbarelse, världsalltets jags uppenbarelse eller naturens uppenbarelse. Det är ett evigt tal, en evig lärdom, en evig upplevelse, ett evigt experimenterande, ett evigt arbetstillstånd, en evig funktion, som är indelad på så vis att det går från den ena kontrasten till den andra.
      Man kan inte uppleva utan att det sker genom kontraster. Men genom att man således blir mättad och åter går mot en ny mättnad osv., blir tingen indelade i avsnitt. Därigenom blir tiden till, för ett avsnitt varar därifrån och dit, alltså en tidsrymd. Det upptar inte bara ett fysiskt rum, det upptar också tid. Det levande väsendet är inte alls här. Symbolen visar bara det som finns inom tid och rum. Det är tal, det är manifestation, det är tankar och organismer, alltsammans skapade realiteter. Men skaparen som har frambringat realiteterna är höjd över dessa realiteter. Därför kan tingen inte vara en analys av skaparen, för denne var till innan de skapades. Symbolen visar det skapade. Tar vi något skapat, ja, då fanns ju den osynliga skaparen till innan detta blev skapat. Det är alltså inte en analys av skaparen.
      Skaparen har evigt varit till, det skapade är bara ett tillfälligt tillkännagivande av skaparen. Därigenom avslöjas det nämligen att det finns medvetande bakom, för det hela är ju logiskt uppbyggt. Allting mynnar ut i logiska planer. Där naturen gör tingen färdiga, är slutfacit alltid till glädje och välsignelse för levande väsen. Så är det överallt i världsstrukturen, och när det är planmässigt, avslöjar det en avsikt.
      En avsikt är ju en önskan, det är ett begär, och genomförandet av avsikten är vilja. Alltså finns det begär och vilja bakom. Men begär och vilja kan inte vara något i tomma luften, det måste finnas något som det är knutet till. Tills vidare bildar det denna skapelse inom alla de rums- och tidsdimensionella tillstånden, och då det ju är en logisk skapelse, ser vi att det finns något bakom som har denna skaparförmåga, som har medvetande, som önskar att det och det ska ske, och att det ska bli på det och det sättet. Därigenom kommer vi till en skaparförmåga. Jag har förklarat det förut, men man måste få in det fullständigt fundamentalt i medvetandet, för annars får dessa ting inte fotfäste i ens medvetande.
      Somliga säger att det inte finns något annat, en andlig värld är nonsens, att när vi är döda så är vi döda. Det finns alltså människor som bara kan se den fysiska materien. De kan inte se den materia som deras medvetande och tanke består av, den förnekar de också. De kan se de fysiska materierna, deras fysiska organismer. Men de förstår inte att de har ett jag, trots att de hela tiden handlar, bestämmer, tänker och önskar, begär osv. De har alltså ett jag. Det förstår de inte, för det är inte något de kan ta och känna på. Men de har ett jag. Det är det, vi ska lära av naturen. Vid sidan om Bibeln, vid sidan om heliga böcker och andra människors teorier och föreställningar, kan vi här genom dessa analyser finna livets lösning, livets mening. (Se st. 111.)