Fujiyama – med färger
177. Vi ser den begynnande kärleken i naturen. Bilden föreställer berget Fujiyama i Japan, som jag fotograferade den gången jag var där. Nu är det kraftigt med färger, där finns växtliv, det är ett väldigt liv. En gång var vulkanen så väldig i sina utbrott att den täckte många, många mil. Vid stranden till Stilla havet, som jag också var ute vid, var sanden inte vit som vid de danska kusterna, där var sanden svart. Det var för att det var sand från lavamassan från en länge sedan svunnen forntid. Men nu är det växter och träd, människor kan bo i området, eftersom det har blivit ett bättre förhållande mellan ljus och mörker. Färgerna, det vill säga kärleken, har kommit. I den materiella skapelsen är färgerna kärleken. Det är färgerna som mildrar det helt mörka, och det alltför ljusa dämpas av färger. Således är den gudomliga skaparen ju ett väldigt geni, och det är ett efterliknande av honom som skapar den stora konstnären här på det materiella planet.