Endast det som skapas kan ha en början – inte det som skapar
191. I de tidigare analyserna har vi ju redan kommit in på att vi alla har ett evigt jag med ett evigt övermedvetande, som är i stånd att skapa alla de timliga företeelser som utgör dess upplevelse av livet.
      När vi förstår att vi har ett evigt jag, ser vi att det nuvarande livet inte är det första. Vi har ingen början, vi har inte börjat i moderlivet, det är bara vår organism som har en början. Endast det som skapas kan ha en början – inte det som skapar. Skaparen kan inte ha någon början. Han är ju inte skapad, han är inte en produkt av något annat. Skaparen är ju högt höjd över det timliga, men kan skapa det timliga.
      När vi nu ser att vi således har tidigare liv och framtida liv, kan vi få rättvisa i tillvaron, då kan vi börja se att det nuvarande livet är verkningar av orsaker som vi har utlöst tidigare. Så måste det ju vara. Vad skulle det annars vara? Då förstår vi också varför det finns något som heter utveckling, för om det inte fanns tidigare liv, skulle utvecklingen inte betyda något över huvud taget. Om det inte vore samma väsen, samma jag, som upplevde utvecklingen, skulle den vara till absolut ingen nytta. Då vore det ju skriande onyttigt. Men det har man aldrig någonsin sett exempel på i naturens skapelse. Minsta dammkorn lägger sig inte tillfälligt, det finns plan i dess rörelse.